Ur Kalmar 13 mars 1908

Kungamordet i Lissabon upprepas — i en pantomim. Far och son, som föreställa kungen och kronprinsen, dödas på stället.

Från Madrid telegraferas, att i den portugisiska staden Falsas inbyggarna fått idén att framställa kungamordet i Lissabon som pantomim.

Framställningen blef emellertid i alltför hög grad verklighetstrogen. Man hade nämligen icke märkt, att det var skarpa patroner i den revolver, som skulle affyras mot kungavagnen.

Två personer, far och son, som skulle framställa kungen och kronprinsen, föllo båda döda ned på stället.

Nyckelord: Falsas, Lissabon, Madrid, missöde, pantomim

Ur Östgötaposten 16 juni 1899

Ett sorgligt lif ändades i fredags i Vadstena, då skräddaren C. J. Dalhjelm slutade sin dystra lefnadssaga. D. säges i tidigaste barndomen haft ett förmöget hem. Fadern var officer ooh godsegare, men det gick omkull; fadern rymde och modern dog af sorg och umbärande. D. kom sedan i skräddarelära ooh blef gesäll i Linköping. Han lefde så en tid sprättigt och elegant och kom i ockrarehänder. Gifte sig sedan med procentarens dotter, hade derpå egen affär i Stockholm, lefde högt, men det gick baklänges ooh slutade med missère. Härunder uppehölls modet af hopp om ett bra arf efter svärfadern, som flyttat till Vadstena, der han bebodde en synnerligen vacker gård. Svärfadern dog ooh D. tog den vackra gården i besittning. Men det blef en lång ooh krånglig rättegång om arfvet i fråga och de kontanta arfsmedlen försvunno under vägen. De kommo nämligen aldrig makarne D. till godo.

Nu behöfver gubben D. ingenting deraf, men att han behöft det under de senaste årens hemska fattigdom, är säkert, såsom förut vid flera föregående tillfällen framhållits. Förfärligare nöd än den, som herskat i Dalhjelmska huset, torde ingen Vadstenabo någonsin någonstädes sett. Vi ha för kort tid sedan under rubriken ”Ett förmyndereskap som ingen vill ha” redogjort för en del interiörer i Dalhjelmska arfshistorien, som, huru otroligt det än kan låta, äro sanna i all sin hemskhet, och ha mörkare detaljer, som vi icke refererat.

Man spörjer sig ovilkorligen med fasa, huru allt detta kunnat vara möjligt, hur det kan vara möjligt, att en person, som blifvit satt under förmyndare och som tilldömts tusentals kr. kan få lefva och dö i sådant elände. Ett fel i vår förmyndarelag, som måste afhjelpas.

Nyckelord: arv, fattigdom, ockrare, skräddare, Vadstena

Ur Östergötlands veckoblad 1 juli 1887

Då nedgående persontåget från Stockholm till Linköping i söndags afton afgick från Norrköpings station, hände sig att då en resande strax utanför densamma wid kolbryggan räckte ut sin hatt för den sista afskedshelsningen till bekanta å perrongen, hatten fastnade å en på kolbryggan warande stolpe samt förswann från den resandes åsyn. Lyckligtwis undslapp han nu från affären med några skråmor å handen och en förlorad hatt men torde detta utgöra en ytterligare warning att ej luta sig för långt utanför kupéfönstren för undwikande af ännu swårare olyckshändelser, hwilka derigenom lätt kunna uppstå.

Nyckelord: förvånad, hatt, Linköping, Norrköping, Stockholm