En utländsk tidning berättar om ett intressant experiment, som en gång företagits af den berömde franske vetenskapsmannen Claude Bernard. Han gaf en morgon två jakthundar en lika stor matportion hvar och tog därefter den ena med sig på jakt, medan den andra fick stanna inne. På kvällen aflifvade han båda hundarna och undersökte innehållet i deras magar. Det visade sig då, att den hund, som varit instängd, hade smält sin mat fullständigt, hvilket däremot ännu icke var fallet med den andra.
En af Roms kejsare har på sin tid företagit samma experiment, blott med den skillnaden, att han till detsamma använde slafvar, som han sedan lät döda.
I hvarje fall kunna vi häraf sluta oss till, att man bör unna sig en kort hvila efter måltiderna. För många är det nödvändigt, i det att de efter måltiden erfara en viss slöhetskänsla, och man ser ju också, hur barn i regeln falla i sömn, när de fått sin mjölk eller välling. Kändt är ju också det gamla latinska ordspråket: »Plenus venter non studet libenter» eller ordagrant öfversatt: »En fylld mage studerar inte gärna».
Denna trötthet efter måltiderna är kanske dock endast en följd af att man ätit mer än man egentligen behöfver. Har man ansträngt sig med andligt arbete före middagen, är detta också ofta anledningen till att man känner sig sömnig efter densamma, och en kort hvila är då i hög grad välgörande. Däremot är en längre middagssömn osund och hindrar matsmältningen.
Man bör aldrig taga itu med ett ansträngande arbete omedelbart efter middagen, det bästa är att då sätta sig i ett soffhörn med hufvudet högt och antingen sofva litet eller läsa en »rolig» bok. Under matsmältningen strömmar nämligen blodet i riklig mängd till magen och hvarje öfverflödig ansträngning minskar denna blodtillströmning samt har sålunda en ofördelaktig inverkan på matsmältningsproceduren.
Egentligen böra blott mycket verksamma människor, som hela förmiddagen ha ansträngande andligt arbete, sofva efter middagen, så framt de känna behof däraf. Det samma gäller sjuka personer, äldre och unga flickor, som lida af bleksot. Däremot skulle de, som lida af hjärtfel, fetma, blodtillströmning åt hufvudet och dylikt, afstå från sömn efter middagen; en kort hvila före maten har däremot en ofantligt välgörande verkan.
Archive for the 'Mat & dryck' Category
Ur Norra Skåne 18 oktober 1897
En förfalskning af säreget slag har nyligen egt rum i Östra Göinge, skrifver en meddelare till M-T. Händelsen var denna: En bondgumma uppe i skogsbygden har under ett par års tid levererat smör till en person vid en af våra större jernvägsstationer. Under den senare tiden har man emellertid tyckt sig märka att smöret hade någon sorts bismak, men visste icke hvad det egentligen var. Så härom dagen, då man emottagit en leverans om några kilo, undersökte man smöret noggrannare, och fann då, att detsamma var uppblandadt med — rifven potatis. Gumman togs i förhör och erkände verkliga förhållandet. Hon måste emellertid lägga upp en 50 lapp, enär smörköparen hotade draga henne inför häradsrätten.
Uti ”Illustrated English Magazine” har hr George Parsons Lathrop offentliggjort en profetia om civilisationens ståndpunkt år 2200. Hr Lathrop har bemödat sig om att gifva sina förutsägelser en vetenskaplig grundval, och särskildt stöder han sig på Edison. Man tar derför med nöje del af hr Lathrops framtidsmålningar, äfven om man tviflar på att han återger Edisons idéer med fonografisk noggrannhet.
Historien om mannen, som vaknar efter en tre månaders sömn, är alltför ofta skildrad för att i och för sig väcka intresse, men när uppvaknandet väl försiggått, och den stackars Gerald Bernis skall äta för första gången efter 500 år, är man genast inne på ett intressant kapitel.
Gerald har rätt att känna sig hungrig, och han äter derför med frisk aptit, utan att bekymra sig om att kokkonsten från hans ena middag till den andra tack vare kemien undergått en total omhvälfning.
Man äter inte längre kött år 2200, nen det hindrar inte, att man äter delikata biffstekar ocli rapphöns — som vuxit på rot!
Saken är ganska lätt att förklara. De stackars ”gräsätarne” i det nittonde århundradet, hvilka bundsvotterades för sin ideella sträfvan att skaffa menniskorna mat af bästa slag, hade i sjelfva verket haft rätt i sak, men de hade förbisett, att en god biffstek dock ”smakar fågel”. Derför sträfvade de praktiska invånarne i de efterföljande århundradena efter att med kemiens tillhjälp af vegetabiliska beståndsdelar åstadkomma mat, som skulle ha en god steks fylliga smak. Och ändamålet vanns genom att binda växternas qväfve.
En öfvergång till vegetarisk diet blef af nationalekonomiska skäl nödvändig för våra efterkommande. Jorden kunde icke föda sin alltmer växande befolkning på köttdiet, som ställer sig betydligt dyrare. Och dessutom hade menskligheten blifvit alltmera förfinad och ville icke tynga sina magar med den grofva köttmaten, som bereddes af ”lik” utaf mördade djur.
Åkerbruk och trädgårdsodling gjorde storartade framsteg. Isynnerhet bidrog härtill elektricitetens användning vid jordens skötsel. Elektriciteten blef menniskosläktets räddare från hungersnöd.
På hvarje half hektar uppsattes ett slags elektricitetsmaskin, som hade till uppgift att binda jordens kväfve, hvarigenom de alstrade vegetabilierna skulle bli lika kväfvehaltiga och närande som kött. Och tack vare dessa sinnrika maskiners underbara verkningar skördade menniskorna äpplen och päron af en fots genomskärning.
Man skulle kanske kunna tro att människor, som äta saftiga päron af en fots genomskärning såsom dagligt bröd, icke behöfde andra drycker än en klunk mjölk eller vatten då och då, men hr Lathrop, som har ett frikostigt sinnelag, förser sina efterkommande med två slags dryckesvaror: ”lifsvatten” och ”kristallvatten”. Intetdera slaget är dock rusgifvande, hvilket vittnar fördelaktigt om hr Lathrops moral.
Äfven rusdrycker finnas dock i det kommande idealsamhället, ja de tillvärkas i särskilda kronobrännerier, men blott för att användas som pinomedel mot de värsta brottslingarne. I stället för att halshuggas dömas de gröfsta missdådarne att förtära ett visst qvantum rom, konjak eller whisky.
Svensk punsch känner hr Lathrop icke till, ty i så fall hade han nog äfven uppräknat denna dryck bland de andra straffarterna.
I följd af det rationella och i alla afseenden sunda lefnadssättet äro menniskorna i det tjugotredje århundradet så friska och starka, att de icke som nu behöfva sofva bort halfva sitt lif. I sjelfva verket existerar knappt någon skilnad mellan dag och natt, ty det elektriska ljuset flödar ständigt öfver land och haf. Alla torde likväl icke kunna gå in på att detta skulle vara en välsignelse, men det tjugutredje seklets menniskor äro säkerligen annorlunda beskaffade än vi.
Hr Lathrops menniskor ha fullt upp med förströelser. Bland dessa må nämnas att de på snabba bicyklar och tricyklar, som drifvas med elektricitet, kunna genomkorsa verlden och njuta af dess skönhet. Vid alla hotell kunna de ladda de elektriska accumulatorerna. Hästar finnas endast som kuriositeter i de zoologiska trädgårdarne. Men det finnes elektriska hästar, som röra sig med fullblods behag och ha den stora fördelen med sig, att de ingenting äta. Människorna behöfva nemligen all jordens afkastning för sig sjelfva och besitta den afundvärda förmågan att af gräs och hafre tillaga de delikataste rätter.
Ett annat fortkomstmedel är ett slags ballonger, som också drifvas af elektricitet medels väldiga aluminiumvingar. Hvarje familj har en sådan ballong. Anmärkningsvärdt är emellertid, att Edison af hvilken hr Lathrop vanligen hämtar sin visdom, sjelf icke tror på möjligheten af sådana luftskepp.
Behöfver det särskildt nämnas, att det tjugotredje århundradets menniskor äfven underhålla regelbunden förbindelse med Mars ? (G. H. T)
En ny läskedryck, smaklig och fri från alkohol, har Sveriges storloge af verldsgoodtemplarne beslutit söka få fram. Täflan med två pris, ett å 1,000 och ett å 500 kr., kommer att utlysas, hvarefter verkställande rådet i förening med fackmän skall bedöma de inkomna profven på läskedrycker.
Vid Jenny Åkerströms husmodersskola i Stockholm anordnades hösten 1908 den första demonstrationskursen i finare matlagning eller tillagning af en del smårätter för smörgåsbordet, mellanrätter m. fl. Dessa demonstrationskurser härstamma från England och ha sedan vunnit stor framgång äfven hos oss. De kallas demonstrationskurser, emedan lärarinnan inför kursdeltagarna tillagar rätten eller demonstrerar densamma. Detta tillgår på så sätt, att hon på förhand har iordningställt erforderliga ingredienser och redskap och i deltagarnas åsyn tillagar rätten och förklarar tillvägagångssättet. Sedan rätten är färdig afsmakas den af deltagarna, hvarvid då tillfälle gifves att ytterligare diskutera arrangemangerna. Dessutom erhåller hvarje deltagare ett utförligt kaligrafieradt recept på allt som tillagats.
Tvänne lärarinnor från ofvannämda husmodersskola, fröknarna Ruth Källander och Annie Söderbaum, ha för afsikt att i juni månad här i staden anordna en sådan demonstrationskurs som här ofvan omtalats.
Detta sedan länge kända faktum torde vara lämpligt att erinra sig just nu, då natursmöret ställer sig så dyrt och det för mången alltså gäller att söka ersättning därför uti det billigare Margarinet.
”Pellerins Margarin är bäst!”
Annons ur Kalmar 13 oktober 1902
Ur Norra Skåne 27 september 1897
Lingonskörden i norra delen af Göingebygden är snart ohjelpligen förbi detta år, skrifves till Kr. bl. Bären, som voro fullt mogna i midten af denna månad, ha genom de sista dagarnes hagelblandade regnskurar blifvit totalt afslagna och förstörda. Under de tvenne sista veckorna sprang priset upp till 4 kr pr kubikfot, som villigt betaltes af månglerskor, och en del bland ortens befolkning hade i år större inkomst af bären än under de rikligast gifvande år.
Kommentarer