De, som under de senaste dagarna gått förbi Maria sjukhus i Stockholm, ha, skrifver A.-B., i den händelse de varit begåfvade med någon iakttagelseförmåga, sett något, som icke precis hör till det vardagliga på denna fredliga fläck af Söder.
Utanför ett fönster i första våningen hänger en tidning, som helt vårdslöst fladdrar hit och dit utan ringaste hållning. Detta är i och för sig icke så märkvärdigt, det märkvärdiga är, att tidningen, som icke precis kan räknas till »våra sjukhus prydande med konstverk» får sitta kvar på ett ställe, där så stor ordning annars råder. Saken blir ännu mer mystisk, då man får se en poliskonstapel gå och patrullera under det tidningsdekorerade fönstret.
Hvad i all världen skall polisen göra där? Stället är ju fredligt nog och polisen kunde godt behöfvas på andra platser. En Sherlock Holmes skulle naturligtvis genast vara på det klara med saken — mellan tidningen och polisen gick en »ledtråd», som i sin tur förde till det af tidningen utmärkta fönstret.
Något fanns bakom det fönstret — men hvad? Något farligt eller åtminstone något som man var rädd om, något, som alls icke fick komma bort. Detta något var polisen satt att vakta på.
Det dröjer naturligtvis icke länge, förrän Sherlock Holmes listat ut, att det verkligen är något i hans teori — ingen är så rik på teorier som Sherlock Holmes i rummet innanför det stängda fönstret med den fladdrande tidningen ligger ingen annan än »Vilda pantern» alias skrädderiarbetaren Lundqvist, den bekante brottslingen, som opererat öfver så godt som hela Sverige vid sina tjufnadsföretag, och som på sin tid häktades i Norrköping.
»Vilda pantern» skickades under rannsakningarna än hit och än dit för att på ort och ställe svara för sina företag, kan man säga, och han lyckades som bekant en gång rymma från ett norrländskt fängelse. Följden af hans företagsamma verksamhet blef en längre tids fritt vivre på Långholmen, där han också vistades någon tid.
Men den vid det fria, laglösa lifvet, vane »Vilda pantern» vantrifdes tydligen med Långholmens ordnade förhållanden, och en vacker dag sjuknade han in. Läkaren konstaterade blindtarmsinflammation oeh ansåg en operation nödvändig, hvarför »Vilda pantern» fördes till Maria sjukhus under iakttagande af den allra största diskretion naturligtvis.
Efter att ha »opererat» själf så många gånger blef pantern nu opererad och befriad från »det lilla maskliknande bihanget», som han just icke hade någon användning för. Operationen gick utmärkt och patienten mår förträffligt.
Man är ytterst mån om honom och lär till och med ha polis inne i hans rum som vakar öfver att han inte begår nägra oförsiktigheter, som t. ex. att klifva upp ur sängen och ge sig ut genom fönstret på någon nattlig promenad.
Nedanför på gatan står en annan af ordningens upprätthållare med blicken riktad upp mot panterburen och ger akt på hvarje misstänkt rörelse därifrån. Till och med den frihetsälskande »Vilda pantern» skulle svårligen kunna befria sig från så mycken välmenande vaksamhet.
En annan sak är, om han är tacksam däröfver, men det får väl vederbörande taga med ro — otack är ju världens lön.
Kommentarer