Kometskräcken har kräft äfven ett andra offer i Stockholm, äfven detta en kvinna. På Brännkyrkagatan uppträdde härom natten en medelålders kvinna i halfklädt tillstånd och under tydliga tecken till sinnesförvirring, talande om kometen. Hon måste omhändertas af polis och föras till sjukhus.
Artiklar med nyckelordet 'Stockholm'
Enligt hvad centralpolisen meddelat, finns för närvarande i hela Stockholm endast 37 hästdroskor kvar i trafik. Men detta antal kommer dock att nu snart ytterligare betydligt reduceras. Hästdroskornas ägare ha nämligen erhållit tillstånd att insätta automobiler i trafik i stället, och 32 nummer ha redan anmälts i och för utbyte. Till vintern skulle det således endast bli summa 5 hästdroskor i hufvudstaden.
De, som under de senaste dagarna gått förbi Maria sjukhus i Stockholm, ha, skrifver A.-B., i den händelse de varit begåfvade med någon iakttagelseförmåga, sett något, som icke precis hör till det vardagliga på denna fredliga fläck af Söder.
Utanför ett fönster i första våningen hänger en tidning, som helt vårdslöst fladdrar hit och dit utan ringaste hållning. Detta är i och för sig icke så märkvärdigt, det märkvärdiga är, att tidningen, som icke precis kan räknas till »våra sjukhus prydande med konstverk» får sitta kvar på ett ställe, där så stor ordning annars råder. Saken blir ännu mer mystisk, då man får se en poliskonstapel gå och patrullera under det tidningsdekorerade fönstret.
Hvad i all världen skall polisen göra där? Stället är ju fredligt nog och polisen kunde godt behöfvas på andra platser. En Sherlock Holmes skulle naturligtvis genast vara på det klara med saken — mellan tidningen och polisen gick en »ledtråd», som i sin tur förde till det af tidningen utmärkta fönstret.
Något fanns bakom det fönstret — men hvad? Något farligt eller åtminstone något som man var rädd om, något, som alls icke fick komma bort. Detta något var polisen satt att vakta på.
Det dröjer naturligtvis icke länge, förrän Sherlock Holmes listat ut, att det verkligen är något i hans teori — ingen är så rik på teorier som Sherlock Holmes i rummet innanför det stängda fönstret med den fladdrande tidningen ligger ingen annan än »Vilda pantern» alias skrädderiarbetaren Lundqvist, den bekante brottslingen, som opererat öfver så godt som hela Sverige vid sina tjufnadsföretag, och som på sin tid häktades i Norrköping.
»Vilda pantern» skickades under rannsakningarna än hit och än dit för att på ort och ställe svara för sina företag, kan man säga, och han lyckades som bekant en gång rymma från ett norrländskt fängelse. Följden af hans företagsamma verksamhet blef en längre tids fritt vivre på Långholmen, där han också vistades någon tid.
Men den vid det fria, laglösa lifvet, vane »Vilda pantern» vantrifdes tydligen med Långholmens ordnade förhållanden, och en vacker dag sjuknade han in. Läkaren konstaterade blindtarmsinflammation oeh ansåg en operation nödvändig, hvarför »Vilda pantern» fördes till Maria sjukhus under iakttagande af den allra största diskretion naturligtvis.
Efter att ha »opererat» själf så många gånger blef pantern nu opererad och befriad från »det lilla maskliknande bihanget», som han just icke hade någon användning för. Operationen gick utmärkt och patienten mår förträffligt.
Man är ytterst mån om honom och lär till och med ha polis inne i hans rum som vakar öfver att han inte begår nägra oförsiktigheter, som t. ex. att klifva upp ur sängen och ge sig ut genom fönstret på någon nattlig promenad.
Nedanför på gatan står en annan af ordningens upprätthållare med blicken riktad upp mot panterburen och ger akt på hvarje misstänkt rörelse därifrån. Till och med den frihetsälskande »Vilda pantern» skulle svårligen kunna befria sig från så mycken välmenande vaksamhet.
En annan sak är, om han är tacksam däröfver, men det får väl vederbörande taga med ro — otack är ju världens lön.
Damen i byxor är inte längre en i hufvudstaden osedd märkvärdighet. Vi behöfva ej mera lämna skildringar öfver hur hon mottagits i Berlin och Köpenhamn, ty Sverige ha nu egen erfarenhet att stödja sig på. Härom kvällen uppenbarade sig nämligen den första jupe culotten på Stockholms horisont. Försiktigtvis undvek hon att exponera sig på gatan, men äfven det kan man väl vänta sig. Hon framträdde i stället en kväll på en af hufvudstadens större restauranger, där det nya plagget naturligtvis väckte all önskvärd sensation. Det bars af en ung dam, som uppträdde i dekolleterad aftontoalett, men i stället för den vanliga klädningen sågs en af orangefärjat siden framställd, tudelad kjol, hvars visserligen mycket vida byxben tydligt syntes, då den nya dräktens ägarinna promenerade genom salen – naturligtvis starkt bekikad och kommenterad, i synnerhet af damerna.
Ur Östergötlands veckoblad 1 juli 1887
Då nedgående persontåget från Stockholm till Linköping i söndags afton afgick från Norrköpings station, hände sig att då en resande strax utanför densamma wid kolbryggan räckte ut sin hatt för den sista afskedshelsningen till bekanta å perrongen, hatten fastnade å en på kolbryggan warande stolpe samt förswann från den resandes åsyn. Lyckligtwis undslapp han nu från affären med några skråmor å handen och en förlorad hatt men torde detta utgöra en ytterligare warning att ej luta sig för långt utanför kupéfönstren för undwikande af ännu swårare olyckshändelser, hwilka derigenom lätt kunna uppstå.
Ur tidningen Kalmar 12 augusti 1912
Detektiva polisen i Stockholm har slutfört en utredning, som i all sin bedröflighet icke saknar sina roliga poänger.
Den 2 juli på aftonen stod en för flera resor stöld straffad person, f. kyparen Karl Manfred Romanus Rosenqvist på Hamngatan. Han sammanträffade då med en stallbroder, f. d. sjömannen Ture Pettersson, och båda öfverenskommo nu att stjäla hvar sin velociped och fara ut på landet för att få landtluft. Rosenqvist tog sin utanför Hamngatan 16 och Pettersson sin vid Jakobstorg.
Då de två blifvit väl försedda, träffade de en gemensam stallbroder, Oskar Flodin, och beslöts det äfven att han skulle få en velociped. En dylik fanns äfven på Hötorget. De besökte nu en del näringsställen i staden, åkande på hvar sin cykel, men dagen därpå togs färden i sällskap ut efter landsvägen till Enköping och Västerås. Här stannade de öfver natten och begingo inbrott i en speceributik, där varor för 35 kronor tillgrepos.
Färden gick nu vidare till Köping, där man öfvernattade och fann en cigarrautomat, som lämnade 30 kr. i byte. Nu fortsattes färden vidare till Eskilstuna, där Pettersson synes tröttnat och återvändt till hufvudstaden pr bantåg. De två andra hade ock tröttnat på velocipedfärden och togo bantåg till Örebro. Här fick Rosenqvist sälja sin öfverflödiga velociped under uppgift, »att han, som varit ute och tränat för olympiska spelens velocipedtäflingar, men icke lyckats bli kvalificerad, måste på detta sätt skaffa sig respengar hem». Han lyckades äfven sälja velocipeden för 40 kr. Hvart de två andra gjort af sina velocipeder har ej kunnat utrönas. Alla träffades nu i Stockholm, där de snart nog häktades.
Anförare för cykelturen synes ha varit stortjufven Rosenqvist, som ytterligare har en mängd stölder på sitt samvete. Före cykelfärden hade han tillgripit ett ur från en sofvande person i Humlegården, som han pantsatt, och en fiol med låda från musikern Hans Paulsson vid cirkus Jack Joyce, hvilken han pantsatt för 5 kr. å assistansen Linnégatan 29. Efter återkomsten till Stockholm från cykeltäflingen gick han ombord å ångaren Tjust, som då låg vid Klara strand, och ur maskinistens hytt tillgrep ett guldur med kedja, värdt 160 kr. Rosenqvist blef nu generös och han, som då var skyldig 4 kr. 50 öre på ungkarlshotellet »Gotthem» vid Jakobsgatan, lämnade uret som pant. Strax därefter skedde upptäckten, och de tre äfventyrarna inburades. De få nu göra färden åter Mälaren rundt, men denna gång i fångskjuts.
Kommentarer